min person och Thomas Bäcker har såsom förundersökningsledare fattat avgörande beslut.
Den förundersökning som dessa poliser ansvarar för är ett paradexempel på hur polisarbete
inte skall bedrivas. Man har på ett tidigt stadium avgjort skuldfrågan och därefter agerat i
total brist på objektivitet, något som faktiskt strider emot de krav som ställs på polisen.
Man har utan någon som helst tvekan lämnat ut mina personuppgifter till en person som,
enligt mitt förmenande, anstiftat en grov misshandel av mig. Att jag faktiskt är
dokumenterat brottsoffer med bestående yttre och inre skador är man fullständigt likgiltig
för. När jag dessutom blir hotad av min antagonist under utredningens gång möts jag av
totalt ointresse från Matilda Johanssons sida."
Matilda Galaoul Johansson, född i Teheran några år innan Khomeinis makttillträde men
adopterad till Västervik i Sverige dessförinnan, var den polis(assistent) som handhade den
s k brottsutredningen i det fall som i Svea hovrätt slutligen gav en friande dom, B2414-07.
Det betyder att alla hennes ansträngningar för att få en person dömd för någonting som
denne faktiskt inte gjort och som dessutom kanske aldrig ens inträffat var förgäves. Dock
fick hon sedermera en gruvlig hämnd på en person hon började med att kalla till förhör på
den numera nedlagda polisstationen på Tjärhovsgatan i Sofia församling i Stockholm. Detta
skedde i maj 2006 efter att inte mindre än 3 st anmälningar från Elisabeth Andersson,
riktade mot en person vars identitet hon inte kände men gärna ville utröna inkommit under
vintern och våren. Alla dessa 3 gånger hade anmälaren påstått sig inneha filmer som visade
vilka förbrytelser hon och hennes egendom (den gamla bil hon just då ägde) hade utsatts
för. Den som råkar vara väl insatt i fallet kan utan att tveka hävda att det faktiskt inte ens
KAN finnas några bildbevis som styrker det sedermera underkända åtalet. Den fråga
man bör ställa sig är då istället huruvida de händelser som beskrivs däri överhuvud taget
alls har inträffat. Troligen är så inte fallet eftersom det handlar om en s k målsägande som
faktiskt inte skulle kunna tala sanning ens om hon ville.
Den som inte vet någonting om hur enklare s k brottsutredningar i polisens regi går till och
som dessutom vid tiden för kallelsen befann sig i en sådan position att denne insåg att en
inställelse till polisförhör faktiskt i detta läge förväntades av honom hade omöjligen kunnat
föreställa sig hur illa det hela skulle komma att sluta trots att en friande dom utfärdades i
februari 2008. Den som med viss regelbundenhet läst de lokala tidningarna på Södermalm
hade möjligen kunnat fatta vissa misstankar men hade behövt kontrollera saker och ting
för att kunna stå upp emot polisen med den kraft som hade behövts. Faktum råkar dock
vara att vid denna tidpunkt (maj 2006) befann sig Matilda Galaoul Johansson s a s mitt
emellan 2 rättegångar. Några månader tidigare hade hon i tingsrätten blivit dömd för
bedrägligt beteende och osant intygande och hon hade också involverat sin dåvarande
sambo i brottsligheten varvid denna också dömts och de 2 kvinnornas förhållande hade
därefter kommit till ett snabbt avslut. Domen var emellertid överklagad och som advokat
uppträdde i båda instanserna Johan Eriksson, bl a känd från TV. Men inte ens denne man
kunde rädda situationen. Hovrätten kom under hösten samma år att utdela exakt samma
dom som tingsrätten tidigare gjort. Det handlade om tämligen banal brottslighet, i syfte
att komma över en cykel ur Södermalmspolisens hittegodsförråd. För att kunna komma i
besittning av denna förfalskade Matilda Galaoul Johansson ett intyg och uppgav sambon
(väninnan hette det i handlingarna) som inlämnare av cykeln. Händelsen i fråga visar
inte på något sätt ohederlighet hos de dömda, däremot visar den på kvalificerat dåligt
omdöme hos en person som genomgått Polishögskolan, troligen med godkända betyg.
Efter denna händelse såg sig emellertid polismyndigheten sig tvungen att genomföra
en omplacering av Matilda Galaoul Johansson och hur genomförde man då denna ? Jo,
en person som på lägre nivå visat sig inte hålla måttet (utredningen är full av ursäkter)
befordras alltså till en högre och mera kvalificerad position ! Om detta visste den person
som sedermera frikändes från ett brott han inte begått ingenting vid den tidpunkt då han
inställde sig på den sedermera nedlagda polisstationen. Men han hade/borde kunnat veta
tillräckligt mycket om Matilda Galaoul Johansson för att undvika henne som utredare !
Nu gjorde han inte det och därmed var i princip hans öde beseglat då han steg in genom
dörren i fastigheten på Tjärhovsgatan !
Inkallelsen till förhör var tämligen vagt formulerad. Men skadegörelse av bil handlade
det om och den som inte utfört någon sådan kände sig tämligen trygg då han infann sig
på det givna klockslaget. Föga visste han emellertid då om att domslutet s a s redan var
klart och att det bara var formaliteter som återstod. Den som inte vet bättre kan tro att
det är i domstolen rättsfall avgörs men i praktiken är det polisen som sätter agendan och
då bl a genom att göra tillräckligt bristfälliga utredningar. Bestämmer man sig från första
stund för att en viss person skall lagföras för brott så blir det troligen så, oavsett om den
misstänkte verkligen har begått några brott eller om brottet ens har inträffat. Kanske
kommer någon nu ihåg vad som hände Thomas Quick. Denne gav dock polisen mycket
hjälp på traven genom att erkänna mängder av brott till vilka han var oskyldig. I detta
fall vägrade den misstänkte att bekänna gärningar han inte begått. Däremot upplyste
han gärna om vad som faktiskt hade hänt. Detta tog dock inte polisen någon som helst
notis om.
Den som läser utskriften av det s k förhöret som genomfördes i maj 2006 kan tro att det
som står i protokollet reflekterar vad som hände det där första mötet mellan Matilda
Galaoul Johansson och den person hon ansträngde sig så hårt för att bli dömd. Så är
emellertid icke fallet. Bland det allra första som händer är nämligen att den misstänkte
personen, då han får höra de anklagelser som riktas emot honom från ett håll som han
inte hade väntat sig, lägger upp fötterna på bordet i förhörsrummet. Därefter kavlar han
upp byxbenen och pekar på de märken han fått efter ett brutalt överfall, beställt utav
Elisasbeth Andersson, men genomfört av en kriminell bekant till henne. Detta skedde
i mars 2005, resulterade i 6 veckor med gips och kryckor, ytterligare några veckor med
bara kryckor och sedan dessutom en tid för att lära sig att gå och springa igen. Och man
bör observera att bevis på skadorna sedermera bifogades inför rättegången i hovrätten.
I det s k förhörsprotokollet finns emellertid ingenting om denna incident med och det
står framför allt inte att Matilda Galaoul Johansson på sin höjd kastade en föraktfull
blick på skadorna och därefter utbrast i ett hårt och okänsligt "ta ner de där". Förhöret
når sannerligen inte någon högre nivå med 2 parter som från början är fientligt inställda
gentemot varandra. Skillnaden är att den ena parten har makt att förstöra den andres
framtid och det är också vad hon i förlängningen väljer att göra. En person som f ö
överhuvud taget inte uppskattar manliga kroppsdelar är förmodligen dessutom ännu
mindre benägen att uppskatta skadade sådana, i synnerhet när kroppsdelarna råkar vara
belägna långt nedanför midjan !
Efter att det s k förhöret genomförts vidtar den formella proceduren att läsa upp vad
som sagts för den förhörde. Den som försvarat sig så gott det låter sig göras, dock utan
att inse att hans skuld fastställts i det ögonblick den s k utredningen drogs i gång, är då
inte speciellt angelägen om att åhöra sina egna ord utan vill bara slippa situationen. Och
därav följer att ingenting alls i protokollet från det första förhöret avslöjar att den för
brott misstänkte faktiskt uppvisat synliga bevis för att de skador han åberopar som skäl
för att inte befinna sig på brottsplatsen faktiskt existerar. Misshandeln ägde ju rum redan
2005-03-18 och den påstådda skadegörelsen skall ha skett i februari 2006 ! Vari ligger
det rimliga i att en person med ett tomt belastningsregister och en skyddsklassad tjänst
skulle våga ge igen mot en person med "en sjaskig livsstil" och med goda kriminella
kontakter, vilket Elisabeth Andersson uppenbarligen har ? Med de bevis på skador och
polisanmälningar från det misstänktes sida och ett utdrag från Kronofogdemyndigheten
avseende den s k målsägarens skulder på hundratusentals kronor insåg hovrätten att det
i fall B2414-07 inte fanns möjlighet att döma till Elisabeth Anderssons fördel. Men att
det hela gick så långt och därigenom kom att belasta rättssystemet i orimligt hög grad
beror till mycket stor del på att polismyndigheten placerat en person som uppenbart
var omöjlig redan som "patrullerande" polis i en position som brottsutredare. Varför så
skedde kan diskuteras men helt oväsentligt i sammanhanget är det säkert inte att Matilda
Galaoul Johansson faktiskt personifierar begreppet mångfald inom polisväsendet. Hon
är alltså ung, kvinna, av annat ursprung och med annan sexuell läggning än vad som kan
ses hos en genomsnittlig polis. Däremot är hon totalt enfaldig och dessutom verkar hon
inom ett system där tankeverksamhet inte används i onödan. Polisen är m a o inte särskilt
intresserad av att lösa brott utan snarare av att lagföra de människor man av olika skäl
har enkelt att komma åt. Och då spelar det ingen som helst roll att den misstänkte råkar
vara ett brottsoffer och att målsäganden är en person med en kriminell bekantskapskrets !
2015-06-15
Mycket har förstås hänt sedan 2007 men för Matilda Galaoul Johansson måste man säga
att livet utvecklats i en snarast orimligt förmånlig riktning vad gäller såväl privatliv som
arbete. Och i den senaste/sista thrillern av LIZA MARKLUND får vi veta att Matilda
numera arbetar på det som tidigare benämndes rikskriminalpolisen och att hon varit LIZA
MARKLUND behjälplig vad gäller "polisiära regler, scenarior och förhörsrutiner". Det
måste i så fall betyda att hon lärt sig oerhört mycket på senare år. Men varför skulle en
person, som befordrats till brottsutredare just efter att ha själv ha begått och dömts för
brott, bli det allra lilla minsta ödmjuk ? Det var ju trots allt just hennes "misstag", de som
visade att hon var totalt obegåvad och insiktslös som förde henne väldigt långt bort från
en tillvaro som polis på Södermalms gator !
Och, som sagt var, Matilda Johansson uppskattar inte brottsoffer som är av fel kön och
hon uppskattar inte manliga kroppsdelar det allra lilla minsta och i synnerhet inte sådana
som är deformerade.
2016-06-23
Matilda Johansson har genom åren haft ett stort antal adresser på Södermalm, denna
trivsamma och toleranta stadsdel. Och nu verkar hon och nya/gamla partnern just ha
skaffat sig en ny lägenhet i ett nybyggt bostadsrättshus med en förskola i bottenplanet.
"Det här blir jättefel om hon lämnar in en cykel på hittegods, som har varit på
Södermalms polisstation och sen skriver in en väninnas namn då."
"Jag ringde och prata med Lasse och han vart ju bedrövad förstås, för vi har ju haft
problem med Matilda förut i olika avseenden då. Och han suckade och sa "vi börjar
med och säga till henne och att hon ska ge tusan i den där cykeln."
"Och jag fick det liksom bekräftat att det var på det viset, att hon hade hittat cykeln i
Södermalms polisstation i garaget, lämnat in den uppe på... ja som hittegods då och
angett då sin väninna där som upphittare då."
"Så förklarade hon också att vad det gäller den här cykeln nu att hon hade ju satt en
lapp på cykeln i garaget på Södermalm."
"Och så skulle hon åka hämta den nu då med polisbilen då men då sa jag det "det
får du inte göra", sa jag."
"Så ställde jag några frågor till om det där då. "Vad är det för cykel då?". Då berättade
hon att den hade hon hittat nere i garaget hos oss på Södermalms polisstation och då
tänkte jag det var ju också konstigt då. Och så frågade jag då: "Men hur har det gått
till då?"."
Else Pedersen
48-årig kvinna i Stockholm
Else är en kvinna som är född den 3 september 1971 och bosatt i Stockholm på Metargatan 15. Hon flyttade till sin nuvarande lägenhet för 4 år sedan (den 12 februari 2016). Här bor hon tillsammans med Matilda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar